Ligger här i min otroligt sköna säng, skön o skön, men efter 3 timmars jobb är den monster skön. Kan ni tänka er så här trött efter bara 3 timmars arbete, men det tar tid att komma tillbaks. Jag är inte samma Emma som jag var för 6 månader sedan, det är bara att vänja sig.
Men allt som jag har gått igenom, både på jobbet o privat, har tvingat mig att tänka om. Förut var det, barnen, Benny, hemmet, kompisar och sen jag. Nu ligger jag först på listan, för mår inte jag bra o trivs med mig själv o mina val blir jag ingen bra mamma, fru eller kompis. Jag tror att jag har kommit långt men har ändå långt kvar.
Detta har blivit min största kamp någonsin, o ni ska veta att jag kämpar.
I morgon kommer min lilla svärmor o passar barnen så jag o benza kan gå på trubadurafton på pizzan, ska bli så skönt att slappna av i några timmar, inte tänka på något, bara rensa huvudet på det mesta o bara njuta av livet. För livet är faktiskt härligt, man måste bara tänka på allt det bra i livet o alla underbara o sköna människor man har turen att få känna.
1 kommentar:
Visst går livet upp och ner! Å backarna blir brantare åt båda håll ju äldre man blir. =) Det är tur som du säger, att man har människor omkring sig som man tycker om.
Skicka en kommentar